Ja vad ska man skriva. Jag har börjat gå in i väggen tack vare allt jag gör. nu har det börjat lugna sig efter att jag har gått ut skolan men tyvärr är det försent för jag har det första stadiet utav utbrändhet. Jag har blivit agressiv, jätte trött och jag har krypningar i benen samt en inre stress. Varje dag säger jag till mina anhöriga att jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet om att man ska ta det lugnt men det är lättare än sagt. Jag ska säga att jag är livrädd, jag är löivrädd för jsg vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Jag vet inte hur jag ska kunna koppla av. Det är mycket lättare sagt än gjort. Speciellt när jag har krypningarna för då vet jag inte var jag ska bli av. Jag har heller ingen som helst motivation till att gå ut och röra på mig annars är det ett alternativ. Nu har jag bytat jobb och jobbar som assisten iställetn för inom hemvården. Det är mycket bättre för mig då den enorma stressen försvinner samt att jag jobbar dygnspass och det är skönt för man jobbar inte mer än 7-12 vdagar i månaden. Det är precis det jag behöver. För då kan jag vara hemma och koppla av och bara umgås meed mitt lilla troll.

Från alla tråkigheter, på tisdag nästa vecka fyller min lilla prinsessa 2 år. Gud vad jag längtar, känner dock en liten stress då jag ska göra tårtorna själv. Men jag ska försöka ta det lugnt istället för stressa. För i vanliga fall ällskar jag att pyssla med sånna saker. Vi ska göra en prinsess tårta med en barbie docka i mitten.