Då



Nu - 20120815

Här var jag go och glad och älskade chocklad! hahahaha
Nä men här tänkte jag väll mycket på utseendet men mindre på hälsan. Levde det "goda livet"
Även om man såg lycklig ut sån var det en stor sorg inombords. Jag mådde dåligt varje gång man såg sig själv i speglen. Jag är inte 100% nyttig nu. Men inte 100% onyttig heller. Jag känner att jag börjar hitta en inre balans.

Många tänker
Att gå man ska gå ner i vikt sen kan man äta. Man känner viktnedgången som en tillfällighet tills man nått sitt mål. Det är lätt att hoppa på en snabb diet så allting går fortare ner. Man kanske väger sig väldigt ofta eller  mäter sig.

Jag tänker
Detta är en livstil för mig. jag letar fortfarande efter  den perfekta kosten, jag vill ha en balans där man kan äta vad man vill fast med lite nyttigare kost. Jag vet dock vad jag ska äta. Men jag försöker komma på vad som mättar mig och vad som är bra i kombination till min träning. Jag väger nästan aldrig mig. För jag bryr mig absolut inte om jag ska vara ärlig. För mig är det viktigaste att jag mår bra, att jag ser bra ut på kroppen enlig mitt eget tycke. Att jag känner mig självsäker, att jag ser stark, frisk och hälsosam ut. Sen så känner jag att träningen är en utmaning för mig.

Jag har en deel v  änner man ber om tips angående träningen. Speciellt Lazar, han är så duktig på sånt här, thank you my friend! :)

Vi får se hur detta slutar och om  jag får ett bra resultat. Jag känner dock när man varit onyttig elller man  har festat loss med alkoholen. Man känner sig som en stor fet flodhäst!

mina sista ord på detta inlägget är dock, jag vet att detta kommer att ge resultat!

pusspuss
Mia


Sommaren 2011





Sommaren 2012

Då är det back to work idag som gäller, Love it!
Men är dock väldigt trött på grund utav vår flytt till den nya lägenheten. Trivs äckligt bra med dessutom! hihi
Fast har bara sett en SNYGG granne och det är inte ens i samma port ju, så lite ledsen blev man ju ;)

Varför ska det vara så himla syndigt att dejta många?
Man måste ju pussa många grodor innan man hittar sin dröm prins. Om det nu finns någon!
Jag har träffat allt ifrån blyga till självsäkra killar, Fattiga till lite rikare, Idoter till underbaringar...
Det är så himla underbart att träffa olika sorters människor, vissa av dem betyder mer än andra. Man hittar några man blir vän med. Det är mycket bättre att träffa lite människor än att bara sitta hemma i soffan och kolla på tv och i sin fantasi tro att Mr perfect kommer och knackar på dörren.  This is reallity!

Men om det nu är så hemskt att dejta runt och träffa lite människor, då är jag en Stooooor Syndare! :)
Sen är ju helt klart vissa dejter bättre än andra, det jobbigaste är om man fastnar för en person man inser att det inte kommer att fungera med på grund utav de yttre faktorerna. Bostadsort, livssituation, religion mm.

Nä mina kära vänner, lev livet för man lever fan inte länge!
Men var rädda om er!

Love Mia

Ojoj säger jag bara.
Jag skulle dejta en kille, men gud så ivrig killen var. Vi han inte mer än hem till mig innan han började bli "sliskig " Skulle lägga armen oim mig och hångla. Usch, nä killen fick åka hem lika snabbt som han kom. Kände inte alls något för honom. Jag gillar inte ens killar som ska slänga sig över en. Det är bara en sån obehaglig känsla.

just nu känner jag att jag ska ligga lite lågt med att träffa killar hemma. Blir till att ses ute första gången.
Men helst hade man ju hoppats på att hitta en killle man kan "Dejta" ett tag.

Alla ivriga killar kan hålla sig borta från mig, jag gillar inte er!



Love Mia

Idag skulle man åkt på Brandutbildning med jobbet och därefter möte. Men min lilla kicka kräktes flera ggr precis innan vi skulle åka. Så där sprack den dagen. Blev iställen en lugn dag framför datorn med en massa filmer. Vart tvungen att köpa hem ngt gott idag, inget filmys utan ngt gott haha. Nä men min lilla älskling fyller 3 år imorgon så jag får vara onyttig dessa två dagarna. :) Nä nu ska jag kolla lite film. (=


Då




Nu

Idag så fick det bli en prommenad innan frukosten. Behövde dessutom ta ut mina hundar så dem fick följa med på killer passet. Hihi. Men gud vad det var skönt att komma ut och förbränna lite fett. Älskar det!

Såhär skrev jag i Februari 2011





Men lilla jag visste inte att detta var en liten början på ett rent helvete. Jag har gråttit mig till sömns jag har ropat på hjälp men ingen kunde hjälpa mig. Jag har haft tankar på att man bara är svag och inte behövs. Jag har försökt att finnas här för min dotter men har varit borta i tankarna. Jag ville dra ut på all antidepressiv medicin. För i mina ögon är man väldigt väldigt svag när man äter sånna mediciner. Men när jag hade nått botten så fick jag komma till en läkare som gav mig Citalopram och attarax. Men fortfarande för stolt så åt jag bara Attarxen i början (Lugnande) Sen bestämde jag mig för att vända på hela denna smeten. Jag vill inte vara svag utan ta mig upp. Så jag käkade bara Citalopram. Samtidigt som jag började gå ut och gå vilket är bästa medicinen.
I oktober 2011 så valde jag för att gå min  egna väg utan min man. Det berodde nog en del på att han inte förstod sig på min situation. När man är deprimerad måste man leva med någon som kan ha förståelse. Nu menar jag inte någon som gräver ner sig tillsammans med mig, men någon som inte tycker att man överdriver. Jag fick Diagnosen Generaliserad ångest syndrom. Det innebär at man får ångest av okända saker. När jag separerade var jag så deprimerad att jag slutade tvärstopp med de antideppresiva medicinerna. Det kunde lika gärna ha dödat mig som det hjälpte mig. Det riktiga helvetet kom där efter. Men jag tog mig där ifrån.

Nu ett år efter att det startade kan jag säga att jag är helt frisk.
Jag känner mig inte svag för att jag blev utbränd, jag känner mig stark som tog mig därifrån!

Detta har bara gjort mig till en stark människa och det är inte många saker som trycker ner mig nu kan jag lova!
Men jag har alltid varit en tjej som kämpar tills jag faller. Det är bara sån jag är. Dock kommer jag aldrig att göra om detta misstaget! Tvärtom så ser jag på livet med andra ögon. Allting har blivit mer värdefullt och vackert.

Livet är för underbart för att missa




Lev för dagen mina vänner, varje människa man träffar, varje barn som födds, varje person som bryr sig om en alla har en betydelse i ens liv. Man träffas utav en anledning och antingen är det en kortvarigt möte eller ett livslångt. Men tänk på det att allt har en mening här i livet. Varje dag är lärorik och unik. Den kommer aldrig igen så ta vara på varje ögonblick.

Pusspuss darling

Då är jag tillbaka på min blogg, med andra ord min blogg nr 1. Efter denna bloggen har jag försökt få nya och bättre men inte lyckats. Jag har ju alla fina minnen från min familj på dennan bloggen.
Det har hänt mycket sedan jag var med på denna bloggen.

- Jag har gift mig
- Jag har separerat
- Min underbara Nova fyller 3 år nästa vecka.
- Jag har blivit fast anställd
- Jag har flyttat
- Gått upp i vikt.
- fått två fina hundar.
- Förändrat mitt hår.
- Gått ur en RIKTIGT REJÄL depression.

Fått helt nytt tankesätt och andra värderingar.

Men nu är jag tillbaka på min blogg igen. Detta är ju min öppna dagbok och gud vad jag har saknat att kunna skriva av mig. Jag struntar i om här är folk som läser eller ej men för mig är detta min stora hobby. Har hört mycket från folk att jag borde skriva då det tydligen är väldigt intressant mina vänner ;)

Men nu börjar jag om från början på mitt liv. På torsdag blir jag fast anställd, 1 April får jag en egen lägenhet, 18 April åker jag förmodligen till Turkiet. Mitt liv blir bara bättre och bättre känns det som.

Pussspuss darlings <3

Idag så har man hunnit med en del. Har ju bland annat jobbat till 17:00, sedan körde jag hem till min "gammel" morbror. Det var super trevligt och min moster kom även dit. Nu är man helt slut och ska snart vandra till sängs. Imorgon ska jag och min lilla prinsessa bara vara hemma och möjsa <3 Sedan skulle min mamma komma ut en sväng så vi kan promenixa.

Nu ska jag snart köra till mitt jobb. Blir jobb fram till 17:00 idag. Men det är la okej. Just love my job. Men idag är det en stor dag också för jag har börjat mitt nya liv. Jag ska vara nyttig nu och gå ner i vikt. Men det känns väldigt bra än så länge. Men de 2 första veckorna brukar vara de mest jobbigaste. Men I CAN DO IT! Nä nu måste jag gå upp till min lilla snäcka och fixa till henne inför dagis. Så jag själv inte kommer för sent.

Pusspuss

Måste bara lägga in denna härliga dans som ett avslut på denna kvällen!

Idag så fyllde min dotter 2 år. Gud vad tiden går fort och jag har verkligen gjort allt för att hon ska få en bra dag! Vet ni vad, hon har verkligen haft det bra också. Hon har lekt med barnen och ätit gott. Nu somnade hon framför en ny film som vi köpt till henne i present. Hon är verkligen lycklig det syns på henne. Jag är så himla stolt och glad för henne. Hon har blivit så stor och duktig. Mammas lilla prinsessa. Så jag vill tacka alla som kom hit idag och grattade henne. Men på söndag blir det ett stort kalas. Då kommer det runt 30 personer.

Usch denna morgonen är verkligen hemsk. Ville inte gå upp men måste för jag ska besitka bilen 09:55. Innan dess ska jag hämta bilen hos min farfar och åka hem till mamma en stund och prata av mig. Men gud asså känner riktigt hur skakig jag är i armarna. Det känns som om det kryper i dem. Allt tack vare denna JÄVLA utbrändheten! Undra om det blir värre med en kopp kaffe? Det är det ända jag är sugen på nu till frukost!

Ja vad ska man skriva. Jag har börjat gå in i väggen tack vare allt jag gör. nu har det börjat lugna sig efter att jag har gått ut skolan men tyvärr är det försent för jag har det första stadiet utav utbrändhet. Jag har blivit agressiv, jätte trött och jag har krypningar i benen samt en inre stress. Varje dag säger jag till mina anhöriga att jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet om att man ska ta det lugnt men det är lättare än sagt. Jag ska säga att jag är livrädd, jag är löivrädd för jsg vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Jag vet inte hur jag ska kunna koppla av. Det är mycket lättare sagt än gjort. Speciellt när jag har krypningarna för då vet jag inte var jag ska bli av. Jag har heller ingen som helst motivation till att gå ut och röra på mig annars är det ett alternativ. Nu har jag bytat jobb och jobbar som assisten iställetn för inom hemvården. Det är mycket bättre för mig då den enorma stressen försvinner samt att jag jobbar dygnspass och det är skönt för man jobbar inte mer än 7-12 vdagar i månaden. Det är precis det jag behöver. För då kan jag vara hemma och koppla av och bara umgås meed mitt lilla troll.

Från alla tråkigheter, på tisdag nästa vecka fyller min lilla prinsessa 2 år. Gud vad jag längtar, känner dock en liten stress då jag ska göra tårtorna själv. Men jag ska försöka ta det lugnt istället för stressa. För i vanliga fall ällskar jag att pyssla med sånna saker. Vi ska göra en prinsess tårta med en barbie docka i mitten.